Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om lärares och specialpedagogers uppfattningar om ledning och stimulans i relation till en tillgänglig lärmiljö i grundskolan. Studien utgår från sambandet mellan att när undervisningen sker med genomtänkt ledning och stimulans så skapas tillgänglighet i lärmiljön för alla elever. Studiens metod är kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärare och specialpedagoger eftersom de är de som arbetar närmast elever och undervisning. Den metodologiska ansatsen är enligt hermeneutikens principer om förförståelse samtidigt som en induktiv metod används i analysarbetet av uppfattningar om tillgänglig lärmiljö. En deduktiv metod används i analysarbetet om ledning och stimulans då begreppet scaffolding som stöttning speglar ledning och stimulans på olika nivåer. Resultatet visar att ledning och stimulans uppfattas som det stöd alla elever har rätt till för att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. I praktiken innebär det att skapa stödstrukturer i undervisningen och erbjuda fler sätt att lära från början, det vill säga att bredda basen. En tillgänglig lärmiljö nås genom att utforma ledning och stimulans som stödstrukturer i undervisningen som når alla elever. Lärares och elevhälsans/specialpedagogens betydelse för utformning av ledning och stimulans i undervisningen framstår som en av förutsättningarna för att skapa tillgänglighet i lärmiljön. Lärarna i studien uppfattar tillgänglighet i lärmiljö som nästan uteslutande beröra den pedagogiska lärmiljön i undervisningen, med vissa inslag av den fysiska lärmiljön. Specialpedagogerna ser tillgänglighet i lärmiljön som att innefatta både den pedagogiska, sociala och fysiska lärmiljön. Sett ur ett relationellt perspektiv framstår ledning och stimulans som en betydande påverkansfaktor i att skapa tillgänglighet i lärmiljön för alla elever.