Hur motiveras politiskt våld? Är revolutionärt våld något annorlunda och bättre än institutionell brutalitet? Hur långt kan man gå och vilka allianser kan man tänja sig till för att nå fram med en subversiv men i grunden filosofisk och estetisk kritik av borgerligheten? När den redan kontroversielle Jean Genet 1977 i Le Monde, i sin artikel Violence et brutalité, försvarade den tyska terrorgruppen RAF gick han för långt.