I Sverige skadas 40 000 människor av brännskador per år, och 1 300 patienter vårdas på sjukhus. Tidigare studier har beskrivit ett samband mellan socioekonomisk status och skaderisk hos barn, där brännskador inkluderas. I de flesta höginkomstländer har incidensen av brännskador minskat. I Sverige minskade antalet brännskador med 45 procent mellan 1987 och 2010 [1]. Förebyggande strategier med bland annat branddetektorer, elsäkerhet, vattentemperaturreglering och säkrare byggnader samt utbildning har bidragit till denna positiva utveckling.
I Sverige finns två brännskadecentrum – ett i Linköping och ett i Uppsala. Man hade noterat ett ökat inflöde av barn med brännskador, och detta behövde undersökas närmare.
En retrospektiv studie [2] med uppgifter från dessa två centrum kombinerade med uppgifter från Statistiska centralbyrån och Migrationsverket genomfördes därför för perioden 2010–2020. Alla barn (0–17 år) som hade vårdats inom öppenvård eller slutenvård ingick i studien. Studien omfattade 2 455 patienter. De flesta av barnen var under 5 år (76 procent) och var pojkar (60 procent). Studiedeltagarnas postnummer registrerades, och 83 procent (n = 1 974) bodde i områden med en inkomstnivå under den nationella medianen (Figur 1).
Barn med asylstatus hade närmare 10 gånger ökad risk (medelvärde 9,6) att drabbas av brännskador jämfört med andra barn. Det är känt sedan tidigare studier runt om i världen att risken för att få en brännskada är kopplad till låg socioekonomisk status. Detta stämmer, enligt studien, även i Sverige.
Brännskador hos barn kan undvikas genom prevention. Givet den ökade risken för brännskador hos barn bland asylsökande och dem som bor i områden med låg inkomst bör preventiva åtgärder designas för och implementeras med dessa grupper i åtanke.
Den ökade risken kan vara kopplad till hur barnen och deras familjer bor, då trångboddhet är en riskfaktor för brännskador hos barn.
Stockholm: Sveriges läkarförbund , 2022. no 25-26