Arbetstagare, arbetstagarorganisationer, arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer som hamnar i konflikt har möjligheten att vidta stridsåtgärder för att sätta press på motparten att gå med på vissa villkor i förhandlingar om exempelvis löner, arbetsförhållanden eller kollektivavtal. En tredje part kan vidta så kallade sympatiåtgärder för att visa stöd för de som vidtar de primära stridsåtgärderna. För att en sympatiåtgärd ska vara lovlig i Sverige krävs det att primäråtgärden är lovlig. Det finns en grundlagsskyddad rättighet för arbetstagarorganisationer, arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer att vidta stridsåtgärder i enlighet med 2 kap. 14 § Regeringsformen (1974:152). Stridsåtgärder är enligt svensk rätt inte tillåtna ifall det finns ett gällande kollektivavtal med bestämmelser gällande fredsplikt, vilket regleras i lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Det finns även flertalet bestämmelser om specifika situationer där stridsåtgärder är otillåtna. Vid vissa tillfällen kan en part på arbetsmarknaden vilja vidta sympatiåtgärder i stöd för en utländsk part som befinner sig i en arbetskonflikt. Av förarbeten och praxis från Arbetsdomstolen framgår det att internationella sympatiåtgärder, likt i helt inhemska situationer, är tillåtna ifall den primära stridsåtgärder är lovlig. Lovligheten av en utländsk primäråtgärd bedöms antingen enligt lagen i landet där den uppstod, eller enligt svensk rätt applicerad på den utländska situationen. Arbetsdomstolen har använt sig av utländsk rätt vid de få tillfällen de behandlat frågan om internationella sympatiåtgärder. I den situationen att utländska arbetstagare vill vidta sympatiåtgärder i stöd för en svensk primäråtgärd kommer sympatiåtgärdernas lovlighet att bero på lagen i landet där sympatiåtgärderna vidtas, vilket kan variera mycket länder emellan. Ifall situationen berör två medlemsländer i Europeiska unionen kommer det även ha en påverkan då den fria rörligheten av varor och tjänster måste beaktas.