Spänningen mellan olika synsätt på vad som bör prioriteras i lärarutbildningen kan förstås som avståndet mellan det första rummet av vetenskapligt “veta-varför” och det andra rummet av praktiskt “veta-hur”. Syftet med denna studie är att utforska hur detta gap mellan teori och praktik överbryggs av en lärarutbildare, mer specifikt en adjungerad adjunkt, som verkar inom ett tredje rum (Zeichner, 2010). Genom en narrativ undersökning av det tredje rummet för undervisning i skolämnet idrott och hälsa och idrottslärarutbildningen är syftet att återberätta historien om den adjungerade adjunktens erfarenheter av vilken kunskap som utvecklas och överförs mellan olika utbildningsmiljöer till förmån för studenters och elevers lärande. Med hjälp av Clandinin och Connellys (2000) ramverk för narrativa undersökningar genererades data genom intervjuer (interaktion), med fokus på deltagarens undervisningserfarenheter över tid (kontinuitet) i olika utbildningsmiljöer (situation). Resultaten presenteras i form av en berättelse, framförd med Saras röst. Saras berättelse analyseras sedan utifrån Bernsteins (1999) vertikala och horisontella diskurser och Zeichners (2010) tredje rum. I diskussionen relateras även denna berättelse på mikronivå till makronivån (Dowling et al., 2015). Slutsatsen är att de som ansvarar för idrottslärarutbildning bör överväga hur tredje rum kan utvecklas, exempelvis med hjälp av adjungerade adjunkter, som medvetet kan ”väva samman teori och praktik” (Laughlin, 2021, s. 31). Detta skulle hjälpa lärarstudenter att omsätta det de har lärt sig under lärarutbildningen i praktiken till förmån för ”barn och ungdomar i trygga idrottsmiljöer”.
"Sara's story" är publicerad i Sport, Education and Society (2024).