SammanfattningBakgrund: Hälsoångest är inte accepterat som en diagnos men kan diagnosticeras som sjukdomsångest enligt DSM-V eller hypokondri enligt ICD-11. Karaktäristiskt för dessa diagnoser är en överdriven oro och rädsla för allvarlig sjukdom. Det finns ingen skillnad i livsprevalens mellan män och kvinnor. Sjukskrivningar och tidig pension förekommer oftare hos personer med hälsoångest. Patientgruppen är kostsam för hälso- och sjukvården. KBT är en effektiv behandlingsmetod.Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med hälsoångest.Metod: Design som valdes var litteraturstudie för att få en övergripande bild. Systematisk sökning gjordes i PsycInfo, Medline och Cinahl.Resultat: Traumatiska barndomsupplevelser kunde i vissa fall kopplas till utlösandet av hälsoångest. Socialt liv och relationer kunde påverkas negativt. Föräldrar med hälsoångest hade oro för sina barns hälsa vilket kunde leda till försäkran och kontrollbeteenden. Det fanns negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården som skapade en misstro. KBT hade acceptans hos deltagare och var en effektiv behandlingsmetod som kunde kompletteras med AMT.Slutsats: Upplevelser av svårigheter i vardagen och negativa upplevelser av hälso- och sjukvården beskrivs av personer med hälsoångest. Sjuksköterskor har ett viktigt ansvar som första kontakt att bemöta dessa personer. Orems egenvårdsteori skulle kunna inkluderas i omvårdnadsarbetet kring hälsoångest.Nyckelord: Behandling, Hypokondri, Hälso- och sjukvård, Hälsoångest, Relationer, Upplevelser