Bolag som har som verksamhet att förmedla bolag, s.k. bolagsförmedlare, har uppmärksammats under 2024 genom bland annat ett mål i Stockholms tingsrätt. Det har uppmärksammats att bolagsförmedlare har sålt vidare bolag till kriminella och personer med kopplingar till kriminella. De förmedlade bolagen har sedan använts för att begå brott och senare försatts i konkurs. Uppsatsen utreder därför vilka möjligheter som finns att hålla bolagsförmedlare som förmedlar bolag till kriminella ansvariga. Bolagsförmedlare som förmedlar bolag till kriminella och möjliggör brottsupplägg kallas i uppsatsen för oseriösa bolagsförmedlare. För att veta vilka möjligheter som finns för det svenska rättssystemet att hålla oseriösa bolagsförmedlare ansvariga behöver tillämpligt regelverk utredas. Bolagsförmedlare omfattas av såväl reglerna i ABL som reglerna i BrB. Reglerna i ABL som kan hålla bolagsförmedlare ansvariga aktualiseras däremot inte särskilt ofta hos oseriösa bolagsförmedlare. Av de straffrättsliga reglerna i BrB kan bestämmelsen om bokföringsbrott hålla bolagsförmedlare ansvariga och förhindra att bolagsförmedlare genomför transaktioner till kriminella. Därutöver omfattas bolagsförmedlare av penningtvättslagen vilket innebär att de inte får genomföra transaktioner om de misstänker att bolaget kommer användas i penningtvätt. Vidare finns det vissa möjligheter att hålla oseriösa bolagsförmedlare ansvariga genom penningbrottslagen. Bolagsförmedlare kan hållas ansvariga genom bestämmelsen om näringspenningtvätt i 7 § penningbrottslagen. En brist i den bestämmelsen kan vara att den kan endast göras gällande om själva köpet av ett aktiebolag från bolagsförmedlaren har ett penningtvättssyfte. Om bolaget ska användas senare för att begå brott och användas i penningtvätt kan 7 § penningbrottslagen inte göras gällande. I uppsatsen föreslås därför en ny bestämmelse som gör det möjligt att hålla bolagsförmedlare ansvariga om de otillbörligen främjar att pengar från brott kan omsättas. Uppsatsen pekar även på de brister som finns inom tillsynen över de verksamhetsutövare som omfattas av penningtvättslagen. Myndigheterna som ansvarar över penningtvättstillsynen löser få ärenden varje år och det finns ingen tydlig styrning från regeringen över hur myndigheterna ska arbeta. Ett bättre samarbete mellan ansvariga myndigheter med tydligare struktur från regeringen kan resultera i att fler ärenden löses varje år. Myndigheterna behöver även att registret över verksamhetsutövare och verkliga huvudmän är så korrekt som möjligt för en effektiv tillsyn. Uppsatsen föreslår därför att kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga ska göras i större utsträckning. Det gäller bland annat fallen då verklig huvudman är utländsk medborgare. Just nu görs endast en sådan kontroll om den verkliga huvudmannen är svensk medborgare. Ansvar över registren har Bolagsverket. Bolagsverket är en registrerande myndighet i första hand men har på senare år fått en större roll i att förebygga brott. Uppsatsen anser att det är ändamålsenligt för förebyggandet av brott att Bolagsverket fortsätter att ha en större roll än att endast vara en registrerande myndighet. Brotten som möjliggörs av bolagsförmedlare skulle även kunna förebyggas bättre om det krävdes ett tillstånd för att få bedriva bolagsförmedlarverksamhet. Det kan vara motiverat då personer som tidigare varit dömda för ekonomisk brottslighet varit verksamma som bolagsförmedlare. En onormalt hög andel av bolag som förmedlas av bolagsförmedlare slutar med konkurs. Konkursinstitutet kopplas därför in i frågan om oseriösa bolagsförmedlare. Konkursförvaltaren har en unik roll som kan kliva in och få full insyn i ett bolags historiska och aktuella förehavanden. I praktiken utreder däremot förvaltaren inte brott i vidare utsträckning. Det är på grund av HD:s uttalande att förvaltaren endast får ersättning för brottsutredning som främjar konkursförfarandet. Inom det svenska rättssystemet är därför konkursförvaltaren underutnyttjad i det brottsutredande arbetet. Det kan innebära att oseriösa bolagsförmedlare inte hålls ansvariga och att framtida brottsupplägg inte förebyggs. Uppsatsen föreslår därför att konkursförvaltare ska kunna ges större utrymme att utreda brottslighet i sitt arbete. Det svenska rättssystemet skulle då använda sina verktyg effektivare för att motverka oseriösa bolagsförmedlare.