Denna studie handlar om förskollärares egen uppfattning om kompetens och förhållningsätt i mötetmed barn i behov av särskilt stöd. Studien genomfördes med hjälp av semi-strukturerade intervjufrågor och nio förskollärare från tre kommuner i Sverige intervjuades. Resultatet visade att förskollärare lyfte fram tre teman som har betydelse för mötet med barn i behov av särskilt stöd. De kategorier som framkom var; Synen på barn, här framkom det att förskollärare anser att alla barn är i behov av stöd någon gång i deras liv men att det också finns statiska behov av stöd. I kategorin förskollärarens kompetens och förhållningssätt visade det sig att samtliga förskollärare i studien ansåg att deras yrkeserfarenheter varit det som främst utvecklat deras kompetens men att de hade önskat en bredare grund från sin utbildning. Det lyfts fram att ett driv och intresse behövs för att det inte ska kännas omöjligt. Förskollärare beskrev att flera typer av förhållningsätt användes för att bemöta barn i behov av särskilt stöd. I kategorien organisatoriska förutsättningar framgick det att förskollärarna upplevde en känsla av otillräcklighet gällande tid och kunskap om specialpedagogik, och att dessa två komponenter påverkar hur förhållningssättet med barn i behov av särskilt stöd blir.