Bakgrund: Amputation är ett kirurgiskt ingrepp som ofta krävs vid komplikationer på grund av kärlsjukdomar, diabetes eller svåra skador. Det innebär betydande fysiska och psykiska konsekvenser för patienten och kräver omfattande vård och rehabilitering. Effektiv postoperativ omvårdnad är avgörande för att hantera smärta, förebygga komplikationer och stödja det emotionella välbefinnandet. De psykosociala utmaningarna vid amputation inkluderar identitetsförändringar, anpassning till nedsatt rörlighet och hantering av känslomässig belastning. I arbetet tillämpas en helhetssyn enligt Travelbees interpersonella vårdteori, samtidigt som Banduras self-efficacy-teori tillämpas genom att stärka patientens tro på den egna förmågan via målmedveten träning, positiv återkoppling och modellinlärning, vilket tillsammans underlättar både fysisk återhämtning och psykologisk anpassning.Syftet: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patientens erfarenheter av amputation av nedre extremitet.Metod: Litteraturstudien genomfördes med en deskriptiv design och systematisk sökning. Litteratursökningen utfördes i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. Resultaten från 10 artiklar sammanställdes med en integrerad analys.Resultat: Litteraturstudien sammanställde resultat från tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Fem huvudkategorier identifierades; Psykologisk anpassning, Copingstrategier och inre resurser, Socialt stöd och interaktioner, Funktionell anpassning och protesanvändning och Miljömässiga och organisatoriska faktorer.Slutsats: Framgångsrik anpassning efter nedre extremitetsamputation kräver en helhetssyn där både självförtroende och vårdrelationer står i fokus. Genom målmedveten planering och konkreta framgångs erfarenheter stärks patientens self-efficacy, samtidigt som en empatisk, interpersonell vårdrelation enligt Travelbee bekräftar hela människans behov.