To Örebro University

I Gy25 specificeras varken vilken litteratur som ska läsas i litteraturhistorieundervisningen, eller varför litteraturen ska läsas. Nytt är dock betoningen på elevens förmåga att föra resonemang om sambanden mellan litterära verk och de sammanhang de tillkommit i, vilket aktualiserar frågan om vad sådana resonemang egentligen innebär och vilken typ av sammanhang som avses. Läroböcker fyller en normerande funktion för litteraturundervisningen (Johansson 2022, Ullström 2009) och idag görs stora satsningar på analoga läromedel (regeringen.se, 2024-09-17). Det framstår därmed som angeläget att undersöka hur litteraturhistoriska läroböcker stimulerar eleven att föra resonemang om äldre litterära texter. 

I mitt pågående avhandlingsprojekt undersöker jag utifrån ett material bestående av litteraturhistoriska översiktsverk för Gy25, hur litteraturhistoria framställs, motiveras och problematiseras, samt vilka förväntningar översiktsverken har på mottagaren vad gäller läsning och bearbetning av äldre litterära texter. 

I projektet operationaliseras de didaktiska grundfrågorna. Vad-frågan knyts till beräkningar av läroböckernas texturval, vilket utgör en grund för den kvalitativa textanalysen. I varför-frågan inbegrips inte bara hur litteraturhistoriestudiet och texturvalet motiveras, utan också läroböckernas självreflexiva inslag kring framställningarna. Hur-frågan riktas till läroböckernas uppgifter för att synliggöra vilken litterär kompetens de stimulerar till (Torell 2002, Rosenblatt 2002, Langer 2017). Här diskuteras även hur historisk kontextualisering (Kjellgren 2022), historiserande läsningar (Skarstein 2022) och (litteratur)historisk resonemangsförmåga (Persson & Berg 2021) yttrar sig. Uppgifterna analyseras enligt modellen explore, categorise, select och interpret (Morrisson 2019). I analysen inbegrips vem-frågan, vilken knyts till lärobokens modelläsare (Eco 2008/1979).

I föredraget presenteras delar av de preliminära forskningsresultaten från analysen av Punkt Litteraturhistoria. I fokus står frågan om hur det specifikt litteraturhistoriska lärandet kommer till uttryck i läroboken. Tentativa resultat visar att läroboken i hög grad präglas av samtidsorienterade och icke-historiserande frågor, vilka nyttiggör litteraturen som stimuli för reflektioner kring dagsaktuella samhällsfrågor, snarare än att träna eleverna i ett kontextuellt tänkande.