To Örebro University

Denna artikel analyserar två avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från juni 2024 (HFD 2024 ref. 40 och HFD 2024 not. 30) som rör delvis befrielse från skattetillägg på grund av oskäligt lång handläggningstid. I båda fallen hade kammarrätten haft en handläggningstid på två år och åtta månader, varav en betydande del utgjordes av inaktiv liggtid. HFD fann att detta stred mot kravet på rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen (EKMR) och beslutade att sätta ned skattetilläggen till hälften.

Artikeln redogör för skattetilläggsreglernas historiska utveckling, inklusive problematiken kring dubbelbestraffning (ne bis in idem) och de reformer som genomförts för att anpassa svensk rätt till EKMR. Författaren diskuterar den metod HFD använt för att beräkna nedsättningen – att relatera kompensationen till skattetilläggets storlek – och instämmer i den skiljaktiga meningen (justitieråd Gäverth) som menar att denna modell kan ge orättvisa resultat. Europadomstolen tillämpar en mer nyanserad skadeståndsberäkning som tar hänsyn till dröjsmålets allvar snarare än sanktionens storlek.

Avslutningsvis konstateras att domarna ökar trycket på domstolarna att handlägga mål snabbare, vilket kan riskera att påverka kvaliteten i avgörandena och skapa rättsosäkerhet.

This article analyses two rulings from the Supreme Administrative Court of Sweden (HFD) from June 2024 (HFD 2024 ref. 40 and HFD 2024 not. 30) concerning partial relief from tax surcharges due to unreasonably long processing times. In both cases, the Administrative Court of Appeal had a processing time of two years and eight months, a significant portion of which consisted of inactive waiting time. The HFD found that this violated the requirement for a trial within a reasonable time under Article 6.1 of the European Convention on Human Rights (ECHR) and decided to reduce the tax surcharges by half.

The article provides an account of the historical development of tax surcharge rules, including the issue of double jeopardy (ne bis in idem) and the reforms implemented to adapt Swedish law to the ECHR. The author discusses the method used by the HFD to calculate the reduction – relating the compensation to the size of the tax surcharge – and agrees with the dissenting opinion (Justice Gäverth) who argues that this model may produce unfair results. The European Court of Human Rights applies a more nuanced method for calculating damages that takes into account the severity of the delay rather than the size of the sanction.

In conclusion, it is noted that the rulings increase the pressure on the courts to process cases more quickly, which may risk affecting the quality of judgments and creating legal uncertainty.