I ämnet idrott och hälsa finns ofta en diskrepans mellan läroplanens intentioner ochundervisningspraktiken där ämnet riskerar att uppfattas som aktivitetsorienterat snarare änkunskapsorienterat. Syftet med denna studie var att undersöka gymnasieelevers uppfattningarom hur ofta och i vilken grad lärare i idrott och hälsa tydliggör syftet med undervisningensamt hur väl elever anser sig förstå läroplanens mål för ämnet. Studien genomfördes som enkvantitativ tvärsnittsstudie via en digital enkät som besvarades av 150 gymnasieelever, därmajoriteten gick på yrkesförberedande program. Deltagarnas svar analyserades i SPSS medhjälp av deskriptiv statistik samt inferentiell statistik i form av Chi2-test samt oberoende t-testför att identifiera samband och skillnader mellan elevgrupper. Resultaten visar en motsägelsemellan elevernas goda intuitiva förståelse för ämnets generella syfte och deras bristandekännedom om de formella målen. Eleverna identifierar hälsa och kroppslig förmåga somcentralt, men pojkar anser i betydligt högre utsträckning än flickor att de känner till ämnetsbetygskrav och förväntningar. Vidare anser en stor majoritet att läraren är tydlig, vilket främstökar förståelse och meningsfullhet men påverkar motivationen i lägre grad. Slutsatsen är attundervisningen lyckas förmedla vad ämnet går ut på i praktiken, men att en koppling tillstyrdokumentens terminologi ofta saknas. Den upplevda tydligheten riskerar att handla ominstruktioner för görandet snarare än lärandet, samtidigt som resultaten indikerar enstrukturell ojämlikhet där pojkar känner sig tryggare än flickor gällande bedömning. Studienbelyser därmed behovet av en mer transparent kommunikation kring kunskapskraven för attsäkerställa en likvärdig utbildning där alla elever, oavsett kön, ges samma förutsättningar attförstå vad som bedöms.