Beskattningen av utdelning och kapitalvinst i fåmansföretag har sedan lång tid varit föremål för särskilda regler. Utgångspunkten är risken för inkomstomvandling. När ägare med inflytande över bolaget kan påverka om ersättning tas ut som lön eller som utdelning/kapitalvinst, uppstår ett utrymme att omvandla arbetsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster. Mot denna bakgrund har det successivt utvecklats ett regelverk som idag schablonmässigt avgränsar vad som ska beskattas i kapital respektive tjänst och som inför 2026 är föremål för reformförslag.
Syftet med uppsatsen är att utreda det ursprungliga syftet bakom införandet av särskilda beskattningsregler för utdelning och kapitalvinst i fåmansföretag samt att analysera hur detta syfte har kommit till uttryck, påverkats och utvecklats över tid. Det görs genom en rättsdogmatisk genomgång av den historiska utvecklingen för regleringen, gällande rätt år 2025 samt de föreslagna förändringarna inför år 2026. Vidare bedöms i vilken utsträckning den rättsliga utvecklingen har möjliggjort, begränsat eller förändrat förutsättningarna att upprätthålla det ursprungliga syftet att motverka inkomstomvandling, inklusive om och hur reglernas preventiva funktion har förstärkts, försvagats eller omtolkats genom lagstiftning och rättstillämpning.
För att uppfylla syftet genomförs en rättsdogmatisk analys där den historiska regleringen och reformernas utvecklingslinjer först klargörs. Därefter redogörs för gällande rätt 2025 och de centrala systemkomponenterna i 3:12-reglerna samt de föreslagna ändringarna 2026. Slutligen prövas hur syftet har efterlevts och utvecklats i ljuset av lagstiftning och praxis. Analysen visar att målsättningen att motverka inkomstomvandling har varit en genomgående referenspunkt, men att dess genomslag förändrats i takt med att regleringen i ökad utsträckning knutits till schabloniserade och systematiska lösningar samt kompletterats av andra målsättningar såsom legitimitet, förenkling och förutsebarhet. De föreslagna ändringarna inför 2026 bedöms i huvudsak innebära justeringar inom denna etablerade systemlogik. Reformen påverkar den preventiva funktionen genom att justera schablonmässiga utrymmen, samtidigt som grundstrukturen behålls. Sammantaget visar uppsatsen att det ursprungliga syftet består, men i en utvecklad form där preventionen balanseras med andra konkurrerande intressen.