Likgiltighetsuppsåtet är en tämligen ny uppsåtsform och den är inte helt klarlagd. Syftet med arbetet är att utreda likgiltighetsuppsåtets andra led genom att analysera hur man bedömer att en gärningsman var likgiltig inför en följds inträffande. För att analysera och kunna besvara frågeställningen har arbetet behandlat vilka faktorer som beaktas i bedömningen av om en gärningsman varit likgiltig, betydelsen av dessa faktorer och om det föreligger en möjlig presumtion för uppsåt.
Utifrån en analys av rättsfall och doktrin har slutsatserna dragits att det inte, än så länge, föreligger en presumtion för uppsåt eftersom den föreslagna presumtionen inte fungerar i praktiken. Den av gärningsmannen subjektivt uppfattade sannolikheten är utgångspunkten för bedömningen om gärningsmannen varit uppsåtlig. Vid viss grad av subjektivt uppfattad sannolikhet kan gärningsmannen direkt sägas ha varit uppsåtlig med så kallat insiktsuppsåt. Vid likgiltighetsuppsåtsbedömningen är den subjektivt uppfattade sannolikheten istället det viktigaste bevisfaktumet för att gärningsmannen varit likgiltig inför följden. Likgiltighetsmarkörerna ska behandlas med försiktighet och urskiljning och inte tillmätas lika stor betydelse som den subjektivt uppfattade sannolikheten, men inte heller försummas.
För att bedöma om gärningsmannen varit likgiltig inför följden ska det bedömas om gärningsmannen trodde – i betydelsen antog eller utgick från – att följden skulle inträffa men agerade ändå. Den bedömningen utgår från dels den subjektivt uppfattade sannolikheten, dels likgiltighetsmarkörerna. Ju lägre den subjektivt uppfattade sannolikheten är, desto mer krävs av likgiltighetsmarkörerna för att bedömningen ska utfalla positivt i den bemärkelsen att gärningsmannen anses ha trott – i betydelsen antog eller utgick från – att följden skulle inträffa men agerade ändå. Om gärningsmannen trodde, enligt ovan nämnda betydelse, att följden skulle inträffa men ändå agerade har följden inte framstått som ett relevant skäl att avstå från gärningen. Således har då gärningsmannen varit likgiltig inför följden och därmed haft erforderligt uppsåt.