Följande studie behandlar fenomenet närvaro i teaterundervisning. Syftet med studien var att undersöka hur teaterpedagoger förhåller sig till och arbetar med närvaro i gestaltande arbete i sin undervisning i teater i kulturskolan. För att besvara detta syfte, användes följandefrågeställningar: ”Hur beskriver teaterpedagoger fenomenet närvaro i teater?”, ”Hur arbetar teaterpedagoger med närvaro i sin undervisning?” samt ”Hur teaterpedagoger resonerar kring när elever behärskar närvaro i teater”? I denna studie har semistrukturerad kvalitativa intervjuer använts som metod. Materialet har analyserats och tematiserats med stöd i teorin Närvaro som: imitation, interaktion, illustration och införlivande. Kategorierna som framträder i intervjumaterialet är: ”Arbetet med grupptrygghet och hur teaterpedagogerbeskriver fenomenet närvaro” och ”Närvaro i improvisation, manusarbete och föreställning. Det framkommer att närvaro är en central faktor i teaterundervisning. Det visar sig att det kroppsliga och sinnliga arbetar ihop för att uppnå närvaro, vilket i studien beskrivs som ett psykofysiskt fenomen. Närvaro sträcker sig även utanför den egna individen och samspelar med medspelare i rummet. Därtill lyfts andra förutsättningar för att kunna arbeta med närvaro så som grupptryggheten, improvisation och föreställning.