Styrketräning har historiskt sett tillskrivits som en farofylld aktivitet för barn- och ungdomar.Rekommendationer från förr ger ungdomar klartecken att styrketräna först när de växt färdigt, alltså vuxen ålder. Styrketräning har dock genom modern forskning visat sig vara väldigt fördelaktigt även för barn- och ungdomar då träningsformen kan bidra med en mängd hälsovinningar. Dagens idrottande barn- och ungdomar utför ofta skadefyllda idrotter såsom fotboll, hockey och friidrott vilka skulle kunna vara betydligt mindre skadefyllda om utövarna ökar sin kroppsliga kompetens, bentäthet och styrka som styrketräning medför. Eftersom skolväsendet är den perfekta grogrunden för kunskap så vore även utbildning om- och utövande av styrketräning optimalt under dess tidiga stadium.Syftet med forskningsstudien är att undersöka unga idrottslärares attityder till styrketräning för låg- och mellanstadieelever inom ämnet idrott och hälsa. De frågeställningarna som ämnas undersökas är; 1) Vilka attityder till styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet finns representerade hos respondenterna? 2) Hur påverkar idrottslärarnas attityder till styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet idrottsundervisningen och i förlängningen elevernas hälsa? 3) Är idrottslärarnas tankegångar om styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet förankrade i modern forskning eller bygger de på historiska föreställningar och rekommendationer?Studien är av kvalitativ natur då attityder och åsikter undersöktes. Datainsamlingsmetoden var enskilda intervjuer och forskningsmetoden som användes var fenomenografi. Den intervjuade populationen bestod av fyra unga idrottslärare som i dagsläget undervisade i idrott- och hälsa. Samtliga intervjuer spelades in för att sedan transkriberas. Transkriptionerna användes sedan i den fenomenografiska analysen som resulterade i fem teman.Resultatet bestod av de 5 teman som innehåll idrottslärarnas attityder till styrketräning för elever i låg- och mellanstadiet. De olika teman var följande; 1) Styrketräning ökar elevernas kroppsliga och idrottsliga rörelseförmågor, 2) Idrottslärarna vill ha mer styrketräning i undervisningen men yttre förutsättningar dikterar styrketräningens utformning, 3) Styrketräning bör var utformad annorlunda för låg och mellanstadieelever jämfört med vuxna, 4) Styrketräning ökar elevernas hälsotillstånd och 5) Styrketräning kan vara en enformig träningsform.Resultatet visar att de intervjuade idrottslärarna har övervägande positiva attityder till styrketräning för låg- och mellanstadieelever. Vidare så uppvisar samtliga informanter aktuella kunskaper om och gällande rekommendationer för styrketräning för barn- och ungdomar, dock i varierande grad. Historiska och inkorrekta synsätt återfinns emellertid också hos informanterna vilket skapar ett behov av vidare forskning inom området på en större och mer generaliserbar population.